dag 3
Mina föräldrar
Min mamma heter blåbär eller nej hon heter faktiskt Lena, ibland kan hon va lite som Lenin (ni vet han i ryssland?) och min pappa hette Leif.
Min pappa dog som sagt när jag var 2½ år så hann inte lära känna han speciellt och kommer inte ihåg mycket av honom. Vilket är otroligt tråkigt, men ja vet att han va världens bästa pappa. klart att jag saknar honom men kan inte gå och gräva ner mig i något som jag inte kan göra något åt. Känns sjukt att kolla på alla bilder på honom, och sen inte komme ihåg mycket. Han dog i cancer, en hemsk sjukdom som gör världens så fruktansvärt orättvis. för varför måsta han dö när det finns så många onda människor som får leva? Känns hemskt att jag inte kan skriva speciellt mycket om honom, bara hur otroligt mycket han betydde för mig, även om jag var så liten när han dog. känns konstigt att använda ordet pappa för jag har ingen pappa vid liv. men han lever vidare i mig och charlotta. allt bra jag gör, gör jag för honom, för att han ska kunna vara stolt över mig.
Min mamma är en liten tant på 57 år, väldigt gammal så hon uppskattar när hon får höra att hon ser yngre ut. nu blev det för sorgligt så måste skriva lite knäppt om blåbär så jag muntrar upp mig själv lite. min mamma har en katt som heter doris, hon tycker väldigt mycket om sin katt och pratar fruktansvärt mycket om sin katt. (ungefär som normala folk gör om sina barnbarn eller barn) men doris och blåbär ska åldrar tillsammans. min mamma tycker jag fruktansvärt mycket om, hon är knäpp på sitt egna vis och jag har ärvt väldigt mycket av henne. (inte allt för positivt...) hon bakar goda kakor men hakar upp sig på kakor, speciellt två sorter har hon bakat i vad jag vet 18 år. dom smakar inte lika gott längre kan jag lova. blåbär är liten men kan vara väldigt ilsk av sig när hon vill, perfekt som livvakt. jag kan prata med min mamma om vad som helst (inte allt pratar jag med henne om, man gränser vad man vill att ens mamma ska veta!) mamma pratar ganska mycket, speciellt när hon inte träffat folk på ett tag, hon kan berätta samma sak flera gånger och då får man påminna henne! (jobbig med äldre människor och minnet) Om hon inte var min mamma så skulle jag bli lite rädd om ja kom hem första gången till oss, hon är ganska så frågade och pratar väldigt mycket när det är folk hemma. Hon blir speciellt glad när folk äter. Men hon är bäst och jag älskar henne, om jag skulle flytta skulle jag sakna mitt blåbär för mycket. hon är rolig att reta, hon blir så sur man låssas att man inte förstår. charlotta och jag brukar skämta om henne, då låssas hon inte höra. Men nu blev de mycket text om mitt lilla favorit blåbär, men hon är min lilla tant och världens bästa mamma. jag skulle inte byta bort henne mot något, inte ens en kattunge!
Min mamma heter blåbär eller nej hon heter faktiskt Lena, ibland kan hon va lite som Lenin (ni vet han i ryssland?) och min pappa hette Leif.
Min pappa dog som sagt när jag var 2½ år så hann inte lära känna han speciellt och kommer inte ihåg mycket av honom. Vilket är otroligt tråkigt, men ja vet att han va världens bästa pappa. klart att jag saknar honom men kan inte gå och gräva ner mig i något som jag inte kan göra något åt. Känns sjukt att kolla på alla bilder på honom, och sen inte komme ihåg mycket. Han dog i cancer, en hemsk sjukdom som gör världens så fruktansvärt orättvis. för varför måsta han dö när det finns så många onda människor som får leva? Känns hemskt att jag inte kan skriva speciellt mycket om honom, bara hur otroligt mycket han betydde för mig, även om jag var så liten när han dog. känns konstigt att använda ordet pappa för jag har ingen pappa vid liv. men han lever vidare i mig och charlotta. allt bra jag gör, gör jag för honom, för att han ska kunna vara stolt över mig.
Min mamma är en liten tant på 57 år, väldigt gammal så hon uppskattar när hon får höra att hon ser yngre ut. nu blev det för sorgligt så måste skriva lite knäppt om blåbär så jag muntrar upp mig själv lite. min mamma har en katt som heter doris, hon tycker väldigt mycket om sin katt och pratar fruktansvärt mycket om sin katt. (ungefär som normala folk gör om sina barnbarn eller barn) men doris och blåbär ska åldrar tillsammans. min mamma tycker jag fruktansvärt mycket om, hon är knäpp på sitt egna vis och jag har ärvt väldigt mycket av henne. (inte allt för positivt...) hon bakar goda kakor men hakar upp sig på kakor, speciellt två sorter har hon bakat i vad jag vet 18 år. dom smakar inte lika gott längre kan jag lova. blåbär är liten men kan vara väldigt ilsk av sig när hon vill, perfekt som livvakt. jag kan prata med min mamma om vad som helst (inte allt pratar jag med henne om, man gränser vad man vill att ens mamma ska veta!) mamma pratar ganska mycket, speciellt när hon inte träffat folk på ett tag, hon kan berätta samma sak flera gånger och då får man påminna henne! (jobbig med äldre människor och minnet) Om hon inte var min mamma så skulle jag bli lite rädd om ja kom hem första gången till oss, hon är ganska så frågade och pratar väldigt mycket när det är folk hemma. Hon blir speciellt glad när folk äter. Men hon är bäst och jag älskar henne, om jag skulle flytta skulle jag sakna mitt blåbär för mycket. hon är rolig att reta, hon blir så sur man låssas att man inte förstår. charlotta och jag brukar skämta om henne, då låssas hon inte höra. Men nu blev de mycket text om mitt lilla favorit blåbär, men hon är min lilla tant och världens bästa mamma. jag skulle inte byta bort henne mot något, inte ens en kattunge!
Kommentarer
Trackback
